27 augusti, 2007

Tjejmilen

Igår satt jag på en kulle ute på gärdet och tittade på 22000 tjejer som svettades den sista riktiga sommardagen för året (enligt smhi). En av tjejerna var min Linda, hon gjorde en riktigt, riktigt bra tid.

44.32

Jag är stolt över dig min älskling!

Etiketter:

20 augusti, 2007

Midnattsloppet

När jag för sex år sedan hejade på Linda första gången så trodde jag aldrig att jag själv skulle stå där i fållan.

Nu var jag där. Väntandes. Svärandes löpareden.

Kaxig som jag var hade jag anmält mig till startgrupp fyra, de som tänker springa på 51-60 minuter. Bredvid mig hade jag brorsan som jag övertygat om att han ska ställa upp. Snart vår tur. Gruppen framför försvinner bort på ringvägen och funktionärerna släpper fram oss sakta men säkert till startlinjen.

"Hur många har sprungit förut?" säger speakern
"Jaaaaaaaaaaaaaaa" vrålar en stor grupp fyror.
"Hur många springer för första gången" säger speakern.
"Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa" vrålar en ännu större grupp fyror.

Och där är vi iväg, kan inte minnas att jag hört något startskott. Pip, pip, pip, pip låter det när vi springer över startlinjen. Datorerna mäter varje löpare för att obönhörligt ge oss en sekundnogrann tid.

Minns inte publiken i starten, full koncentration. Ont i benen gör det, har haft problem med benhinnorna i två månader och har hunnit med att få inlägg hos ortopeden.

Strax innan jag svänger vänster upp på Götgatan känner jag nog efter lite för mycket, känner mig trött redan. Men där står taxibilarna och lyfter mig fram med sitt tutande. Underbart! Vet att jag snart ska svänga höger på Folkungagatan i den korsning där de flesta står och ropar. Nu börjar vi möta löpare som redan är på väg till mål, vi har precis börjat, inte ens passerat tre kilometer.

Hela banan är kantad av människor som ropar, hejar, varnar för gupp, spelar musik från deras vardagsrumsfönster. Bluesband, gospel, lätt onyktra vid mosebacke. Alla ropar: heja, heja!

Innan jag vet ordet av är jag på Hornsgatan, borta i horisonten skymtar målet. Jag ökar tempot något. Strax innan mål trodde jag att min bror kubbade om i högt tempo, jag försöker springa ikapp men benen vägrar springa fortare. Det var någon annan, brorsan kom in efter mig.

Äntligen i mål, stannar till och känner att benen skakar. Håller på att trilla omkull. Vatten, banan och en kall espresso hjälper mig till Linda som gått i mål långt innan mig.

Idag har jag hysteriskt ont i benhinnorna, men det var värt det. Nästan ingen träning innan, men ändå 1.03.25.

Jag är nöjd, kanske ställer jag upp nästa år. Inte omöjligt...

Etiketter: ,

11 augusti, 2007

Muskulösa barn?

Gick förbi Grand Hotel idag. Ett av husen som sitter ihop med hotellet har lite ornamentik som för tankarna tillbaka till när grekiska influenser var högaktuellt. En liten bit upp på fasaden sitter det små gossar med vingar som håller i utsmyckningar, det jag reagerade på var att de var så muskulösa som om de sprungit på gym sedan deras mamma föddes.

Skumt...

Etiketter:

Sushibar Maru

Provade sushistället i Hötorgshallen idag. Det måste vara den bästa sushin jag hittills har provat. Riktigt god och lite annorlunda bitar (jag tog mellansushi, 11 bitar).

Den klår Roppongi på Hantverkargatan.

Klart värt ett besök, tummen upp!!

Etiketter: ,

Mosebacke

Igår tog jag min barndomskamrat upp till mosebacke och satte oss med en öl. Kikade ut över takåsarna och försökte orientera honom om var någonstans saker och ting ligger.

Strax nedanför mosebacke ligger ett hyreshus som ser ut att vara byggt på 60-talet, misstänker att det är någon form av studenbostäder. Hursomhelst, de boende där verkar inte vara ett dugg bekymrade om att det sitter en hel krog och tittar rakt in i deras vardagsrum. Ombyte till festkläder utan att bry sig om persienner eller gardiner...

Etiketter:

08 augusti, 2007

Nine Inch Nail

Igår var jag med brorsan på hovet och kollade (lyssnade?) på NIN. Det var först med With Teeth som jag egentligen börjat lyssna på NIN. Innan dess var det mest ett band jag kände till. Hittills har jag bara hört de två senaste, dvs With Teeth och Year Zero.

Det mest intressanta var egentligen inte konserten, det var deras ljustekniker. Jäklar vad han rockade loss. Har inte sett ett sådant engagemang någonsin bakom ett ljusbord. Han hoppade, moshade och rockade i takt med musiken.

Många gånger så fattade jag ingenting, antagligen för att det var låtar från de tidigare skivorna som jag inte känner till. Det kändes mest som ett mosande.

Fascinerande var i alla fall att trots att volymen inte var av denna världen (jag hade öronproppar, lovar...) så hördes allsången i publiken genom ljudväggen som ruskade om mina inälvor. Kanske borde kolla så att allt fortfarande sitter där det borde.

Under delar av konserten använde de någon form av tv-skärm. Vet inte vad den heter eller hur den fungerar (vet ni, berätta gärna för mig). Det ser ut som långa stavar som hänger på en tross och mellan dessa gick det vågräta linor. Om ljuset är tänt bakom skärmen så ser man det som finns bakom.

Den riktigt coola effekten var när skärmen visade myrornas krig och Trent Reznor stod bakom den (han hade alltså skärmen framför sig) och en lampa tändes på honom. Då såg det ut som att han framträdde som en del av tv-bilden.

Fräckt...

Och för er njutning, en mkt bra video med NIN:

Etiketter: