30 april, 2007

Haga Norra Kyrkogård

I går kväll tog jag och Linda en liten promenad på Haga Norra Kyrkogård. Eftersom jag är uppväxt i Västerås så är jag inte bortskämd med stora kyrkogårdar, finns en stor i Västerås, men den är en liten plutt i jämförelse med Haga Norra. Vi gick utefter Solregnsvägen och Aftonstjärnans väg och upp på Lindhagens kulle.

Det är lite kul att gå runt och läsa på stenarna, vem är det egentligen som ligger där? Vilken historia kan den personen berätta? Titlarna finns utskrivna på många äldre stenar, civilingeniör, maskinist, kontorschef...

En grav stod jättevackert under ett träd där grenarna bildade en tak över graven och silar ljuset ner mot marken.

Vi hittade ett träkors som inte skvallrar någonting om vem det är som ligger där, när denne gick bort eller om det är en han eller hon. På korset sitter ett litet smycke som liknar jesus. Lite sorgligt faktiskt, där ligger någon som inte hade råd med en sten.

Lite västerut (tror jag det är) ligger en kulle (Lindhagens kulle) med stora pampiga familjegravar bland barrträd. De är inte sådär stora som man tror, en stor sten med stenar som avgränsar området, de är större. Gravarna är rejäla hus med en riktig dörr, hade inte en aning om att sådant fanns i Sverige. Vi hade sett sådana i Paris, men här? Där på kullen finns också gigantiska gravstenar som skvallrar om att det måste vara någon rik eller betydelsefull som ligger där.

Vilka kontraster, det lilla träkorset mot stora pampiga familjegravar.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter om vårat korta besök där, men ta dig dit och strosa runt, det är vackert. Särskilt så här på förvåren när lövsprickningen är i full gång och fåglarna kvittrar.

Kanske skriver jag mer efter ett annat besök.

Etiketter: ,

26 april, 2007

Inkonsekvens

Något som fascinerar mig är hur noga det är vid bussar och tunnelbana att man verkligen står i kö och håller sin plats och inte tränger sig före. Det kan vara värt ett "studiebesök" att ta sig förbi någon stor knutpunkt i morgonrusningen, exempelvis Danderyds sjukhus.

Där rusar alla som galna ner mot tunnelbanan och vidare till nästa buss som de bara måste hinna med. Bussarna kommer in och avgår i skytteltrafik och trängs med vanliga personbilar som antingen försöker gena förbi köerna på motorvägen eller ska släppa av någon.

Alla väntar snällt i sina köer på att bussen ska komma, ingen går minnsan förbi och skaffar sig bättre position. Varje person måttas noga av sin blivande medpassagerare så att ingen tränger sig. Nåde dig om du inte tagit upp ditt busskort eller remsa i tid så du inte håller kön längre än nödvändigt när det blivit din tur att visa giltigt färdbevis. Går det inte tillräckligt snabbt står snart alla bakom dig och trampar och visar sitt ogillande.

Särskilt är detta påtagligt vintertid.

Men effektivare påstigning av allmänna färdmedel får man leta efter, som sagt, gör ett studiebesök och fascineras. Kanske tar du till och med något tillbaka till din stad som snabbar på köerna på morgonen.

Vad är det då jag menar med inkonsekvens i min rubrik?

Jo, så snart en person hamnar bakom ratten är mentaliteten en helt annan. Där gäller inga regler om att ställa dig sist i kön eller andra regler. Det körs för fort, ligger nära och trycker om du råkar hålla hastigheten. Det som är mest underligt och motsägelsefullt är att många försöker skaffa sig bättre plats i bilköerna. Ser en bilist en kö närma sig letar de snabbt efter en tom fil som de kan glida förbi en mängd bilar för att sedan snabbt som ögat svänga in framför den bil som råkar lämna en liten lucka.

Bilisten som blåst förbi alla lutar sig nöjt tillbaka, han har ju tjänat ett par minuter, men vad han inte tänker på att är att han är en bidragande orsak till köbildningen.

Rättning i ledet, var konsekventa. Ställ dig sist, trots att det kanske redan står en där redan.

Etiketter:

25 april, 2007

Nirvana

Inte riktigt första gången jag provar en indisk restaurang, men det var verkligen längesedan så jag skulle nästan kunna säga att det var första gången. Förra gången var något ställe i Gamla Stan för evigheters evigheter sedan.

Den här gången blev det Råsunda och Nirvana. Linda och jag hade tagit en riktigt mysig promenad utefter Ulvsundasjön på Solnasidan, där finns det ett fik (Café Sjöstugan tror jag den hette) som vi funderade på. Men eftersom vi var rejält hungriga så åkte vi till Nirvana på Lindas förslag.

Det var ett bra förslag...

Första utemåltiden för året, lite kyligt, men riktigt mysigt. Restaurangen ligger bara ett stenkast från fotbollsstadion och har en liten uteterass, vi undvek den lilla ungen på barnstolen som viftade hotfullt med ett naan-bröd. "Kom hit ska jag minnsan peta på dig med mitt bröd", verkade det som att han (hon?) ville säga.

Vi serverades av en indier som var riktigt charmig, pluspoäng för honom. Han verkligen visade med hela sitt kroppspråk och ansiktspel att det var "ett riktigt bra val" att ta deras special. In kommer två knallröda kycklingbitar och en knallröd tigerräka samt en "vanlig" kycklingbit. Till det serverades ris och en sås. Hupps, höll på att glömma, förrätten bestod av en liten sallad med en jättegod yoghurtdressing. Till det kom det två mumsiga naan-bröd.

Jag ska inte tråka ut dig med utdragna berättelser och detaljer om hur gott det var, men min reaktion var: "Kan mat verkligen smaka så här?".

Ta dig dit, alla jag har hört rekommenderar Nirvana. Kan inte mer än hålla med...

Vad: Nirvana
Var: Ryttargatan 4, Solna

Etiketter: ,

08 april, 2007

Mika på Berns

Jag åkte karusell igår.

Det var nog den bästa karusellen som jag åkt. Väntade mig att taket och balkongen skulle trilla in, hela publiken var i extas från första tonen. "This is like the chocolate box of my dream" som Mika uttryckte det vid ett tillfälle under konserten, möjligen kommenterade han Berns otroligt vackra lokal där porträtt hänger på rad vid taket.

Precis innan Grace Kelly skriker publiken som galningar, hela bandet tappade konceptet och bara skakade på huvudet åt det gensvar de fick. Mika hade fått ett erbjudande att spela inför en skara på ca 150 personer, som var kvällens konsert...minst det dubbla antalet personer kändes det som att det var på plats.

Jag tänkte: Vem f*n behöver gå på spa när man kan gå och se Mika live. Det var som att få hela kroppen genomarbetad av ren lycka. Har sällan upplevt en konsert som spritter så av glädje och entusiasm och publikkontakt.

Om han kommer tillbaka, gå och se!

Etiketter: ,